Efter Kolingsborg träffade jag en pilot

18.53

Efter jobbet var jag ute. Ingen av mina kollegor ville ut för alla var fattiga och väntar på lönen på torsdag. Så jag hörde av mig till Hanse som var på väg till Kolingsborg efter Fabriken med ett par gemensamma vänner.

Var där tills stängning typ och sen så skulle jag och Hanse mot tunnelbanan..mötte Emmelie, John och Ticksy på vägen (de hade inte kommit så långt). Stod och pratade, sen helt från ingenstans kommer det fram en lång helt ok stilig kille och frågade ifall vi ville sätta oss nere vid vattnet och prata.. jag tackade först nej men sen så tänkte jag "varför inte?". Ingen hängde med, men jag sa till att om jag inte loggar in på FB vid 12 så har det hänt nåt dåligt. Stod och kramade om John länge, pratade lite och viskade lite. Jag var inte på topphumör när jag lämnade klubben så det var lite skönt att få träffa en helt random kille och få snacka av sig lite..

Han heter Johan och har jobbat som pilot fram tills 2013. Är 31 år gammal och sommarjobbar nu lite i hans mammas juvelbutik på Södermalm. 2012 var ett jobbigt år honom, han fick prata av sig lite så fick jag berätta om mina dumma problem.. Det var rätt trevligt. Vi gick ner till vattnet vid Slussen och kollade på soluppgången och snackade om allt från jobb, förhållanden till pengar och fastigheter.

Han ville träffas igen, men på mina termer. Så som vänner sa jag. Tror jag kommer ta med honom eventuell på tisdag då jag ska träffa denna "it-miljonär". Eller så får Johan följa med när jag och min kollega Filippa hänger på onsdag :D

Måste säga att jag har träffat många intressanta människor den här sommaren. Udda men intressanta.

Sommar på Josefina

17.39

Ja, vart ska man börja? ända sen jag träffade Emil så har jag målat upp en bild av restaurangfolk. Visst, jag umgås med väldig många som jobbar inom krogen, runt Stureplan etc. Men att själv inte jobba inom branschen så är man ju fortfarande utanför "gänget"..

Så jag hade en "romantisk" bild över hur det är att jobba inom krogen, och nu vet jag. Det är precis så jag fått det berättat för mig och så jag tänkt mig.. Snuskigt, lojalt, stundtals riktigt jävla irriterande, ibland orättvist, jobbigt men framförallt skitroligt. Jag hade höga förväntningar om Josefina som en arbetsplats och hittills har det varit ganska bra. Jag har jättehärliga kollegor i "min" bar (galär) och alla andra är snälla. Man kom in i gänget snabbt. I början är man alltid lite försiktig, vet inte hur alla är som person och vad man bör akta sig för. Men jobbar man i stressiga förhållanden och tight ihop så lär man "känna" personers beteenden. Samma sak att man går ut efter jobbet på AW. Bästa sättet att lära känna folk och bli polare. 

Har varit i jobbiga situationer med kollegor där olikheter om jobbpolicyn krockat, jobbmoral kanske det också var. Dagen därpå visste man inte riktigt ifall det var ok mellan oss eller inte. Men i den här branschen går allt i snabba puckar. Man tjafsar snabbt, stort men glömmer snabbt också. Ingen idé att älta.

Det är säsongsjobb på Josefina, alla har något vid sidan om Jossan. Vissa har jobbat där i flera säsonger, somliga är som jag, dvs rookies. I och med att arbetsplatsen är så stor och Många jobbar där finns det tydliga regler, regler som skulle göra större nytta för cheferna ifall det var nerskrivet eller satt på nån tavla. 

Man brukar säga att det inte finns dumma frågor, men jobbar man på jossans så känns det ibland som om alla ens frågor är dumma. Ibland kan man dra sig från att fråga nåt, eller be nån annan göra det. Det känns som om det finns nån slags kvot per skalle för dumma frågor. Exempelvis, idag har Sofia ställt 2 dumma frågor, en tredje fråga skulle hon bli kallad för trögfattad eller få världens hatblick. Jag förstår att det kan vara frustrerande för ansvariga att svara, med tanke på att samma fråga säkert dykt upp flera gånger varje dag, säsong och år. Det är som när gästerna frågar mig vart toaletten ligger, eller vart ciggautomaten är. Ibland räcker tålamodet inte. Lite därför jag nu påpekar att reglerna eller riktlinjer borde finnas nerskrivet eller att någon slags handbok delas ut i början av säsongen som man kan kolla i när oklarheter dyker upp.

Det låter kanske hemskt det jag skriver. Men det är långt ifrån hemskt. Jag kan faktiskt säga att jag älskar att jobba på Josefina, och hoppas verkligen på att få jobba där nästa år. Det är få arbetsplatser jag varit på som haft sån bra teamkänsla. Jättemycket flirt, snuskiga skämt och ibland opassande inviter (halvt på skämt). Jag är ganska skön och kan ta distans så mig gör det inget ifall en kollega kommer bakom mig när jag står böjd och säger "fan vilken jävla tight nice rumpa du har!!". Jag har jobbat hårt för den, så mer komplimanger tack!! Eller när killkollegor frågar "när ska vi ligga då;)?", eller "jag har en liten kuk, så jag pratar tjejerna i sängs". För personer som inte kan ta den här kulturen så avråder jag hen att jobba inom krogbranschen. Jag tycker att det hela är som högstadiet fast vuxna. 

Josefina är vacker, och alla som jobbar där är professionella. Gäster har kommit fram och sagt att de aldrig varit på en krog med så trevlig och hjälpsam personal. Det är chefernas förtjänst, trots allt de som rekryterar.

Så hur är gästerna då? Blandat.

Om man får vara frispråkig utan att någon ska ta åt sig så ska jag försöka beskriva klientelen.

Det är allt ifrån Ahmed från Södertälje till Oskar från Djursholm till Jean Pierre från Frankrike som besöker oss. Vi ligger bakom Nordiska museet, ovanför Junibacken och bredvid ett annat museum. Så all slags människor kommer förbi. En del tycker att det är jättedyrt, igår var den en kille som nästan skrek på mig för att två bryggkaffe kostade 78kr. Måste tillägga att då ingår det påtår.. Mitt svar till honom lät lite "Ja du... Då skulle jag passa på att dricka så mycket kaffe som möjligt om jag var du" på ett artigt sätt när han sa dryga saker om Josefina och vårt pris på kaffet. Jag vet inte riktigt vad gäster förväntar sig för priser när de kommer hit. Har själv aldrig varit på Josefina innan jag kom på arbetsintervjun. Men jag skulle faktiskt förvänta mig snarlika priser. Kanske för att jag är van att gå ut? Jag är villig att betala för mat och dryck och Emil har minsann tränat upp mig på den fronten. Det finns ett namn på dessa människor som sällan besöker krogar eller äter ute som krogmänniskor använder, namnet är "bönder". Ska inte verka nedlåtande, för det är jag absolut inte. Bara så jag fått lära mig.

Sen så finns det också riktigt trevliga människor som kanske inte alltid kan spendera massa pengar men gärna står kvar en stund och småpratar med en när det är lugnt. Sådana gäster värderar jag högt. För då är det ett ömsesidigt trevligt bemötande. Hen gör min dag bättre och jag ger hen förhoppningsvis ett bra intryck om personalen på Josefina. 

Det är lätthänt att vissa blir lite väl förfriskade hos oss, en gång var det en kille som köpte shots av mig och när han betalade tyckte han att det var vansinnigt dyrt så han signerade hans kvitto genom att rita en kuk. Jag tyckte att jag hanterade situationen bra, för mitt svar var "du vet, man glömmer lätt bort trevliga personer man möter på jobbet men kommer alltid ihåg idioterna. Du kommer inte bli serverad något mer ikväll hos oss". Han sluddrade fram en ursäkt och hans vän som var nykter höll med mig och bad om ursäkt och såg till att vännen inte skulle få i sig något mer.

Ja, vi som jobbar i bar får hantera en hel del fulla, ibland otrevliga människor. Men på slutet av kvällen brukar allt vara bortglömt, det är bara de enstaka idioterna man kommer ihåg. 

Igår hade jag en jättetrevlig och söt kille som handlade hos mig. Första gången kom han fram med vänner och skulle ha nåt att äta, det blev det aldrig däremot stod han och pratade lite med mig. Sa nåt i stil med att jag skulle gå till hans bord innan jag skulle stänga så han kunde få köp en macka. Pekade och påminde mig hela tiden vart han satt. En annan gång kom han fram och bara skulle dricka vatten. Just då hade jag inget så vi pratade en stund. Fick veta att han heter Niklas (tror jag....presenterade mig för många och träffade många killar igår..), pluggar i Göteborg och bor på Götaplatsen. Är från Gävle och sommarjobbar nu i Uppsala. Kom dock inte in i smådetaljer. Jag avslöja att jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR Göteborg och att jag kan hyra en övernattningslägenhet där. Jag sa väl att jag var sugen på att åka dit igen, kanske slutet av sommaren. Då tyckte han att jag skulle hyra hans lägenhet då för billigare pengar iom att den ändå står tom. Jag tyckte att det var lite konstigt att erbjuda sin lägenhet till en helt främmande person.....oh well. Tog aldrig hans nummer ändå, spelar ingen roll nu. Han sa dock till mig innan han skulle gå tillbaka till sina vänner att jag borde komma och sätta mig hos dem när jag gick av jobbet, och ta med en macka haha. Jag gick faktiskt dit utan macka efter att jag stäng men han stod och garvade med massa vänner så jag orkade inte. Drog vidare till Kolingsborg istället.

I fredags var det jättelugnt. Vid slutet av mitt pass kom det fram en man som var där ensam. Berättade om att han ägde flera It bolag, och att han och hans lillebror var miljonärer. Lillebrorsan var miljardär. Killen hade tagit patent på hur man med ögonen styr musknappen på en skärm..jaja.

Han var sjukt på och frågade hela tiden vad VI skulle göra när jag slutade jobbet. Jag sa flera gånger att jag inte kommer att gå ut för att jag var fattig. Inget bra argument sa han, för han har ju råd att betala för mig. Sen efter flera försök till att bjuda ut mig så gick jag med på det. Mest för att syna honom.. Jag hatar när folk skryter på det sättet. Mytoman eller inte, vi får se på tisdag. Kommer aldrig att hända nåt. Han är 35år, 3 eller 4 barn (jag hatar barn) och inte alls min typ. Nån annan kan ta honom. 

En annan rik medelåldersgubbe kom fram till mig en gång och sa att jag gav sån himla professionell service och känsla, så pass att han bjöd ner mig till hans båt nere vid hamnen. Han sa "kom förbi nån gång så bjuder jag på en coca cola, båten heter blablablabla...". Min första reaktion i huvudet var "hur fan gammal tror han att jag är? 12år? En coca cola, ska han stoltsera med att han har en båt och vill att jag ska komma förbi får han erbjuda nåt bättre än läsk..", allt jag sa var "Gud va trevligt! Nån gång!".. Jag har inte hört nån annan kollega fått sådana inbjudningar nån gång, ska höra runt lite imorn.. Påminde mig lite om den gången jag jobbade på läkarkongressen på Älvsjömässan då en läkare frågade ifall jag var intresserad av att gifta mig med en läkare.........

Det är gästerna (ett litet utdrag av alla jag mött hittills) som besöker Josefina. 

Hong Kong dag 7 & 8: shenzhen

Vi hämtade ut våra visum i torsdags, 2 ggr o så får man stanna i 30 dagar om man vill varje gång.

Morbror Ping kom ju i fredags. Hans flyg hade blivit försenad, därför blev vår middag med mormor ganska sen. Emil hade gått och frågat hela dagen när Ping skulle komma (Emil gillar verkligen min morbror) som ett litet barn som väntar på jultomten. Så vi käkade middag nån gång vid 20, Shanghai mat blev det. Som vanligt beställde vi in Siu long bau, och nu blev till och med Rasmus riktigt frälst. Visserligen fick han redan smaka den innan vi åt på det här stället men de var inte lika bra.
Efter middagen övertalade morbror oss att åka över till shenzhen, vi gjorde ju ta visum för den anledningen so why not. En snabb visit till vårt hotell sen så tog vi en buss fr Mongkok som gick hela vägen över till shenzhen. Vi fick hoppa av en snabbis för att passera gränsen men det va inga problem.

Vi kom fram till vårt Spa nån gång vid tolv på natten och checkade in oss. Började med att duscha och basta (jag skippar alltid bastun för jag tycker att det är äckligt), sen raka vägen till de supersköna sofforna där vi fick fot-,vad- och lårmassage i 2 timmar. Beställde även fotfilning till oss alla. Två kineser var jobbade med våra ben, ena masserade medan den andra filade. Filade är nog fel ord, de skalade med en kniv som såg ut som något en hantverkare använder. Superduktiga och noggranna och resultatet blev 100ggr bättre än vad man själv eller någon salong i Sverige skulle göra. Mina vader var redan ganska trötta och ömma från flera dagars promenader så det var bara super att de blev ordentligt knådade. Det som gjorde ont var lårmassagen. Mina lår är ju vältränade, så det gjorde bara ännu mera ont när han knådade på mina muskler. Skönt, men ont.
Efter massagen passade jag på att göra en ordentlig rengöring i öronen och skalpmassage. Låter lite konstigt att låta nån annan pilla en i örat men de gör ett jobb tusen ggr bättre än vad man själv kan göra med tops hemma. Klockan hann bli halv tre på natten, vi åt lite nattamat och sen vidare till massagerummen där jag hade beställt ansiktsbehandling och helkroppsmassage till mig och Rasmus medan Emil fick kinesisk medicinsk massage och massage med aromaterapeutisk olja. Våra behandlingar tog 3 timmar så vi var väl klara runt 6 på morgonen.
Ansiktsbehandlingen va sådär, men massagen var himmelsk!!!!!!! Visste inte ens att jag hade beställt hot stone massage så jag blev så förvånad när min massörskas händer blev plötsligt jättevarma. Hon la också en påse med varma stenar på mina fötter, lår och axlar som värmde upp musklerna..så jävla skönt. Jag är helt såld på hot stone nu.

Vi sov över där, till 12 på dagen eller nåt. Sen duschade vi och gjorde oss i ordning innan vi åkte till den gamla gränsen Lo Wu där det finns en jättestor köpcentrum där man kan köpa allt från copy handbags till att sy upp kostymer. Killarna syr upp varsin kostym och massa skjortor för typ inga pengar. Jag ska sy upp 4 kjolar.

Vi spenderade alltså 1,5 dag där och fick faktiskt ganska mycket gjort. Souvenirer, kläder, mat men framförallt fick Rasmus prova på spaupplevelsen. He loved it.

Hong Kong dag 7: Lantau Peak och stora buddahn

Har inga bilder på buddahn uppe på ett berg. Men kan berätta lite kort om resan dit!!

Vi tog taxi till Kowloon Tong stationen, därifrån tog vi väl "pendeln" mot Tong Chung (?). Hela resan dit gick ganska snabbt. Btw, Jeanette berättade ju om en outlet därute, den va precis vid stationen. Dessvärre gick vi aldrig i den för att jag mådde ganska skit (svimmfärdig och illmående) så vi skyndade oss hem efter besöket.

Men Rasmus ville ju gå så jag tog mig i kragen och guidade killarna dit! (Kan ha mixat ihop dagarna. Har sovit förbannat mkt när jag va sjuk, man tappar lätt bort dagarna då)
Anyways, vi åkte 360 linbanan med glasgolv. Resan tog väl ca 30min, Emil va inte så glad för han är ju höjdrädd. Jag har aldrig tagit det på allvar, nu i efterhand sa han att han tyckte att hela den redan tur och retur var hemsk.... sorry!!!! >.< Rasmus fel, han valde.

Vi passade också på att äta deras vegetariska mat som munkarna där äter för 78hkd. Jag hade ingen vidare aptit så ska inte säga att maten va sådär super. Men den var ivf duglig.
Sen gick vi upp till buddahn. Ett par hundra trappsteg? Vet inte. Jag mådde ivf skit när jag kom upp. V tvungen att sitta ner som en gammal kärring i skuggan för att få vila och andas..

Här kommer ivf gra trevliga bilder

Hong Kong dag 6: uppsöka vård i Hong Kong

Jag blev aldrig bättre i magen så jag gav upp och besökte en läkare. Här i HK finns det små kliniker överallt som tar emot de flesta. Skriver "de flesta" för att jag aldrig haft problem, kan vara för att jag ser kinesisk ut, kan prata och besöker oftast privata kliniker. Priserna på privata kliniker varierar stort, så om det inte är något "akut" och man har tid, så kan man självklart gå runt till flera och jämföra priser.

Den här gången betalade jag 375hkd, vilket blir ca 350kr. Då är medicinen inkluderad i priset. Besöker man klinikerna tidigt på morgonen kan man nog vänta sig kö, men på eftermiddagen är det oftast mindre folk.

Fick ett tips av pappa att gå förbi Watsons som har apotekare. De brukar vara ganska bra på att rekommendera västerländska mediciner men den här gången sa de åt mig att besöka läkare eftersom jag varit sjuk i så många dagar. För hongkongneser är det snabba puckar som gäller. Vila hemma och låta kroppen ta hand om infektioner är inget de slösar tid på, till skillnad från oss svenskar.

Mitt inlägg är ganska tråkigt och informativt för att ifall någon utomstående råkar googla "vård i HK" och hamna här så vill jag ivf dela med mig av lite nyttig info. Inte alltid man som turist vet vad för alternativ man har.

Men till folk som känner mig. Läkaren sa att jag kommer att bli bra inom 2 dagar, och mycket rätt blev jag det. Slutade vara krånglig i magen redan efter första dosen medicin. Fick dock så det räckte ett par dagar så jag sparar dem IFALL det händer samma sak igen :D
Nu mår jag prima!! Orkar shoppa, försöker äta lättare (inget friterat, minskar ner på fett generellt, surt eller starkt). Klassisk läkarordination.
Har varit "frisk" i kanske 2 dagar och redan ätit igen allt jag inte kunnat äta plus lite till. Saknar verkligen gymmet! Ber till fitnessguden att jag åtminstone går plus minus noll i vikt.....

Hong Kong dag 2: fixa visum till Kina

Vi ska ju över till Kina en snabbis för att gå på Spa, köpa massa fejkgrejer (jag ska) och sy upp kläder. För att få göra det måste man ha ett turistvisum. Så på lördagen där åkte vi till en kinesisk resebyrå.

Det var 3 som jobbade. En kille med munskydd, en tjej och en som bara facebookade. Vi fick killen med munslkydd!!! Så här i HK använder man munskydd så fort man har lite hosta eller mår dåligt, allt för att ta hänsyn till sina medmänniskor och inte sprida smittan.

Man va tvungen att ta foto som de ska verifiera oss med när vi passerar gränsen. 2 ggr in till Kina plus foto kostade 570hkd, bra för folk att veta i framtiden. Billigare i Sverige om jag minns rätt.

Så våra foton blev bra och när vi väl gick tillbaka till killen så satt han och pillade med pappersarbeten. Man såg att han va lite förvirrad, för han va tvungen att fråga mig en sak. I hans hand höll han en bild på Rasmus och Emil, han frågade "är det här samma kille?". Då började jag asflabba!! Förklarade för killarna va han sa och vi alla tre stod där och skrattade. Inte åt han som hjälpte oss såklart utan för att tvärtom så ser kineser ingen skillnad på västerlänningar.
Allt gick bra, på torsdag får vi våra visum och så fort morbror kommer till HK så sticker vi över och fixar allt vi förtjänat!!

Hong Kong dag 3: redan magsjuk

Jag blev sjuk. Riktig jävla jobbig sjuk.

Vet fan inte vad jag ätit eller vad jag tagit på.

Det började efter att jag besökt toaletten på den där japanska restaurangen med Rasmus, Emil och Hok Gwan. Min mage kändes lite konstig, tänkte inte mer på det. Sen gick vi till TST för att kolla på The lights of Symphony och kaffe på Starbucks. Då kände jag mig ganska dålig så efter åkte vi hem.
Killarna gick och köpte öl medan jag skyndade mig hem. Sen gick de bara ut för. Jag kräktes, magen va paj, fick kramp, feber och kallsvettades. Gick nog på toa fler än 8ggr.. Kunde inte heller dricka vatten trots att jag verkligen behövde. Blev förbannat uttorkad. Vid ett tillfälle inne i toan trodde jag att verkligen behövde läggas in med dropp innan jag får komplikationer av uttorkning. Låg i sängen och kunde inte röra mig eller sova. Var så kall!!! Emil och Rasmus kollade på Games of thrones. Diskuterade lite vad jag kunde ha fått i mig...dålig mat? Kan också vara bakterier på tunnelbanan/kollektivtrafiken. Jag har ju faktiskt varit ute mer än killarna och ätit saker de inte har..
Min kropp var som nån annans. Jag darrade, skakade, var otroligt svag men framförallt jävligt ynklig. Hatar att vara sjuk!!

Well. Emil väckte mig ibland och hällde i mig vatten, kollade så min feber..snällt av honom. Nån gång under natten slutade jag må så pass dåligt och så jag kunde sova ivf. Nu mår jag mycket mycket bättre. Måste fortfarande dricka massa vatten och jag behöver mat. Har bara ätit några mandlar.
Vi sov alla till 13.30 nån gång. Så nu ska vi ut på matjakt. För hoppas att jag inte svimmar

Camino Mandarin Oriental Excelsior, Hong Kong

Vi hade sen ett tag tillbaka bokat bord på en välkänd restaurang i Hong Kong, Camino på Mandarin Oriental Excelsior som ligger i Causeway Bay.

Vi alla hade styrt upp oss. Jag hade min Acne klänning med nya accessoarer till, Raz hade köpt ny skjorta, Emil hade J Lindberg kavaj och Eton skjorta med Paul Smith machettknappar. Vi försökte ta taxi fr hotellet med det var ju rusningstid, så alla taxi var upptagna. Dessutom vill inte alla taxi ta västerländska körningar heller. Vi fick springa lite längst med Nathan Road, vi har ju redan sent ute. Tills slut fick vi tag på en taxi men snibben visste inte vart Mandarin Oriental låg. Det här skulle aldrig hända i Sthlm eller med Top cab. Men så här funkar det i HK. HK är uppdelad i två delar, ena heter Kowloon och den andra Hong Kong Island. Det finns ca 11 000 taxibilar som kör runt i HK Island och Kowloon tillsammans. Som taxichaufförer så brukar man antingen välja att bara köra Kowloon eller Hk Island. Alltså kan chaufförerna sällan båda sidorna. Nu bodde vi i Kowloonsidan så chaufförens bästa lösning var att han skulle stanna precis innan undervattenstunneln så vi kan byta bil till nån som kan andra sidan. Said and done, det gick skitbra.

Hittills har åkt jättemycket taxi. För killarna tycker att det är så gott som gratis här borta. Det var inte förrän igår som vi skaffade oss Octpuscards.

Mandarin oriental Excelsior hade definitivt inte lika spektakulär entré som den i Kuala lumpur. Inte heller hade de folk som öppnade dörrarna eller tryckte ned hissarna åt folk. Men å andra sidan är det nog dyrare att anställa folk i HK. Hovmästaren visste direkt att vi var sällskapet Larsson när vi kom. Restaurangen var ganska osexig, inte så lyxig eller stort och luftigt som jag hade tänkt mig. Servicen var bra, jag som är helt beroende av Wifi här för att kunna uppdatera FB, instagramma och blogga bad om wifi, det kostade 60kr extra.
Vi drack champagne Bilecarte (stavning?) till fördrink, rött vin till middag. Alla åt avsmakningsmenyn. Jag och Emil tog in anklevern till förrätt, sen tog jag risotto som hade färgats med bläck och hummer till medan killarna tog striploins.

Jag blev ganska besviken av maten. Det var gott men inte Wow-gott som jag hade förväntat mig. Man kan ju tycka att det ska vara lite bättre standard när vi betala 1500kr var för middagen. Men nej. Kanske beror det på att vi är i Kina, västerländsk mat är bara inte lika bra. I Sverige är ju kinamaten knappast nämnvärt bra den heller ....

Efteråt tog vi taxi till östermalmskvarteret Lan Kwai Fong där alla vita flockas för att få supa till sig. Priserna är för dyrt och drinkarna suger. Men vi gick till en vinbar och drack bra vin istället.

Semester i Hong Kong: Dag 1, redan hänt nåt som tåls att återberätta flera år fram

00.54

Ja det är sent, brukar inte ligga uppe så här sent men å andra sidan så är mitt dygnsrytm fortfarande ställd på Sverige.

Vi landade kl14.30 utan problem. Farsan kom och plockade upp oss. Jag var väldigt mån om att sova och dricka vatten ordentligt på flyget medan Emil och Rasmus söp på med öl och sprit.
Väl framme på hotellet tog vi alla varsin välförtjänt dusch innan vi drog ut för att hitta käk, det blev en snabb visit hos Yoshinoya med nudlar och gyoza. Sen blev det att handla massa öl, sprit och vin på Seven eleven för att vi inte hittade en vanlig matbutik. Vi gick tillbaka till hotellet ganska snart och medan killarna skulle börja dricka så bestämde jag mig för att ta en titt på kvarteret där vi bor (finns en marknad, barer, massa matstånd och restauranger). Jag är inte här för att supa, utan mer för att shoppa och äta massa god mat samt träffa min släkt. Så jag åkte över till mormor.

Har haft problem med att få min iPhone att funka, insåg att den är ju operatörslåst till Telenor så jag kunde inte alls använda nanokortet jag köpte ..... MEN! Briljant som jag är så frågade jag mormor ifall hon hade en gammal skitig telefon som jag kunde använda här. Nu har jag en antik Sony Ericsson som jag ringer med, och min iPhone 5 som jag surfar wifi med. Känner verkligen hur det gamla möter det nya. Att smsa på det gamla viset utan autocorrect är en konst, har saknat det.

Jag hittade inte till minibuss stationen som skulle ta mig till mormor, så det blev taxi. Kommer nog åka en hel del tror jag innan vi fixar oss var sitt octopuscard (deras motsvarighet för Access). Drog därifrån efter en halvtimme, köpte ett gammalt simkort och passade på att strosa runt i Mongkok helt själv. Inget är nytt men allt är nytt på samma gång.. Gick förut Hui Lau Shan och tänkte på Jeanette. Gick förbi SaSa och handlade massa hudvårdsprodukter bara för att det är S billigt, nu sitter jag med en ansiktsmask.

Så till det roliga!! Jag lämnade killarna ensamma i MAX 1,5h, och de var båda shitfaced när jag kom hem. Alla öl var slut, spriten med och de hade precis öppnat vinflaskan. Så jag övertalade killarna att vi skulle gå ner och äta äkta kinesisk mat runt hörnet. Blev massa klassiker. Vi kom hem, killarna lägger sig på sängarna och ska kolla på Games of thrones medan jag går in och ska tvätta av mig lite. Borta i Max 15 min och båda två har somnat in. Så what The fuck, jag fortsätter med mina rutiner och funderar över vad jag vill göra imorn. Försöker väcka Emil för att be honom ta ut sina linser, men han vaknar inte trots att jag skakar honom ganska rejält. Rasmus snarkar högt och jobbigt. Jag får äntligen liv i Emil, säger åt honom att han ska ta ut linserna medan han ger mig order på att sätta lock över stearinljusen! Vilka jävla stearinljus? Sen ska han ju gå och kissa ute o hallen också för att han är så jävla kissnödig. Försöker förklara för honom att han går fel, men uppenbarligen går han i sömnen. Han går ut och rycker i grannens dörr, jag hör hur hon skriker "VAD VILL DU?" från andra sidan. Jag fick verkligen rycka åt Emils arm med båda mina skithårt för att få honom att släppa handtaget till stackarns rum...men tror ni inte att vår dörr går igen då. "Fuck! Jag har ju nyckeln där inne och Rasmus är ju däckan!! Han kommer inte höra om jag knackar". Som tur så frågade jag Emil om han hade rumsnyckeln på sig vilket han hade. Så vi kom in igen, han uppenbarligen irriterad på mig för att jag inte "lät honom kissa ute i hallen". Fick leda honom in i toan och hoppas på att han inte kissar i handfatet...... Jag står utanför och väntar, han kommer ut vaken. Jag fick trippelkolla med honom ifall han var vaken, för nu bad han om förlåtelse...stökig kille.

Så Rasmus. Han däcka hårt på sängen med alla kläder på. Jag tog våra överkast och la dem över honom så han inte skulle frysa. En bit in i det här inlägget vänder han på sig och börjar göra konstiga ljud. Jag frågar "Rasmus ska du kräkas?", han säger nej. Han ville inte heller gå på toa. Han ville inte heller att jag skulle hämta papperskorgen ifall han behöver kräkas. Jag gör det såklart ändå. Han reste sig så småningom och gick in i toan och gjorde vad vet jag..ska in där sen. Jag hann ivf bädda till hans säng så nu har han ett täcke över sig.

Vi är tre som reser, och jag tror att jag kommer få agera surkärrigen och ordningsvakt åt båda. Hittills har jag redan varit tolk. Alla tre kan inte balla ur samtidigt i en storstad som denna, så jag som har mest connections här får vara den ansvarsfulla.
De kommer få en saftig faktura av mig när vi är hemma igen.

Nu tänkte jag gå in i toan och tvätta bort ansiktsmasken. Hoppas Rasmus inte gjort nåt äckligt där inne....


Bilder på resan kommer senare!!
Hr redan hunnit shoppa lite :D imorn ska jag träffa mina mostrar på ännu mera shopping!!!!! YEY!

Puss och kram

Influsensatider

20.16

Jag blir så ynklig när jag är sjuk, gillar det inte. Men sen måndagskväll fick jag ont i halsen, tisdagen blossade det upp och idag har jag feber.

Gick upp tidigt igår för att åka till stadsbiblioteket för att plugga inför föreläsningen och seminarium i helgen. Efter det åkte jag till jobbet, men nu har jag inte kunnat plugga på hela dagen för att jag varit utslagen. Får sitta imorgon och plugga. Som tur är har jag en av 7 böcker hemma som jag ska läsa, sen har jag redan läst en tidskrift som också tillhörde föreläsningen.

Det är roligt att få gå tillbaka till skolbänken, den här gången tänker jag inte ge upp halvvägs. Om planerna går som jag vill så kommer jag börja plugga heltid i höst eller till våren 2014. Just nu ligger fokuset på att komplettera ämnen och ta mina högskolepoäng som jag missat de gånger jag hoppat av.
Behöver komplettera med 7 ämnen. Antingen tar jag det på distans på komvux eller så pluggar jag hemma och tentar av dem mot en avgift på Åsö vuxengymnasium.

Vi får se vi får se..

Jag är inte heller vit, Svar till DNs artikel om "Hemma kan vara flera platser"

16.21

Så jag läste den här artikeln på DN idag http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/hemma-kan-vara-flera-platser
Kort och gott handlar det om en adopterad korean i en liten svensk håla som flyttar till en större håla och hans identitet hemma och i den nya staden. Hans bok "Gul utanpå" kommer ut i slutet av Januari tror jag, läs den om du inte har något bättre för dig. Jag ska göra mitt bästa att komma ihåg att läsa den.. egentligen behöver jag inte, för jag lever den redan.

Nu citerar jag hans svar på DN "Jag skrev den för att det behövs fler berättelser om hur ickevita bygger identitet i Sverige. Eftersom jag inte är vit nöjer sig inte folk med att jag är från Sölvesborg och bor i Malmö."
Mitt svar på artikeln och här kommer min berättelse.

Kära kära Patrik Lundberg, jag förstår att du som är uppväxt i Sölvesborg behövde prestera extra mycket för att passa in, om jag får gissa rätt så fanns det säkerligen inte så många gulhyade personer där förutom den lokala kina/thairestaurangen och kanske nån familj till. Att som adopterad utan att känna tillhörighet till varken ditt ursprung eller till den svenska kulturen (pga din hudfärg). Jag kan tänka mig att Sölvesborg är ett svenskt idylliskt samhälle, rätta mig gärna om jag har fel, orkar inte göra en research på något jag inte har nytta av. Var folk där lite smygfientliga mot det som inte ansågs vara normalt?? Där räknar jag allt från homosexualitet, hudfärg till klädstil.
Min point är att en liten håla som Sölvesborg med drygt 16900 invånare i jämförelse med Malmös hjärta där det bor 270131 personer (kringliggande tätort ej inräknat) kan ha att göra med din stora etnicitetschock. Det finns en stor del invandrare i Malmö har vi alla läst om (jag har faktiskt aldrig varit där). Rosengård verkar mig vara extremt exotiskt för att vara Sverige, man måste nästan göra ett besök där om man har vägarna förbi. Jag vet inte om du har märkt det men på senare år har en "vi mot dem"-mentalitet vuxit sig allt starkare bland invandrarna och behovet av att kunna identifiera sig med en grupp har aldrig varit så viktig för ens sociala status. I Stockholm har vi Östermalm bratz, Söderkisar, träningsnördarna, Lidingö, kistabor etc etc som många oftast drar hastiga slutsatser om. Här kan vi inte säga "jag bor på Riddargatan" till en söder hipster utan att få en sned nästan lite äcklad blick. Jag har själv fått höra av en random kille jag träffade ute en gång "Kommer du från Tyresö eller?" (Tyresö är en blå kommun utanför Sthlm innerstad), för att vi där pratade tydligen lite annorlunda, lite snobbigare.. wtf liksom. "Vi mot dem"-mentaliteten kan ligga till grund till det behovet av att identifiera dig med ditt ursprung andra projicerar på dig, hänger du/ni med? I södertälje finns det Syrianerna, iranierna, svennar mm. I Fittja/vårby/whatever kineserna. Kista/husby/akalla blattarna.

I Malmö måste man tillhöra en etnicitet just för att det är en stor grej där nere, tror jag. I Stockholm har vi en lite lättare syn på vart du kommer ifrån, såvida inte ute i förorten. Att folk pratar engelska med dig när du är här och fikar tycker jag du inte ska haka dig upp på. Det kan vara en ren säkerhetsåtgärd från den som serverar dig. Berätta gärna vart folk pratar engelska med dig i Stockholm, för under hela mitt liv har ingen någonsin försökt prata engelska med mig när jag är ute och beställer en latte eller köper en tröja. Det är kanske inte uppenbart men jag är kines, till utseende men vit i insidan precis som du beskriver dig själv. Fast skillnaden är att jag har både den svenska kulturen i mig och den kinesiska. Min mamma uppfostrade mig kinesiskt, medan skolan och samhället uppfostrade mig svensk. Ingen har faktiskt någonsin ifrågasatt ifall jag är svensk eller inte förrän nyligen (fyller 25 iår) när en finsk kärring oförskämt sa "du är ju inte svensk, du förstår ju dig inte på hur svenskar fungerar" när vi hade en konversation om folks beteenden. Många har alltid tagit mig för att vara adopterad eller blandras. Har inte gjort mig något alls, kanske för att jag heter Sofia. Egentligen blir jag till och med glad att folk tror att jag är adopterad, för då slipper jag alla dessa "kan inte du säga nåt på kinesiska?", idioter. Om vi går tillbaks till den finska kärringen så blev jag så ställd och stött att jag sa att jag var adopterad, hon blev lite illa till mods och försökte prata sig ur det men min uppfattning om att hon är en smygrasistisk bitch har inte ändrats.

I grund och botten tror jag bara att du valde fel stad att flytta till. Det spelar absolut ingen roll om du är adopterad, infödd eller invandrat. Sverige är ett mångkulturellt land, men städerna är inte mångkulturella. Rasism och konservatism finns kvar och visar sig ganska tydligt i många små städer/byar/hålor. Jag förstår mig inte alls på varför du släppte en bok om att vara gul på utsidan men vit på insidan när 100 tals andra i samma sits som du inte har gjort det. Är det ännu ett försök från din sida att visa att du är svensk? Jag är en banan (gul på utsidan men vit i insidan), men jag går inte runt och försöker hävda mig själv om svensk eller kinesisk. Egentligen är det ganska nice, jag får plocka godbitarna från både den svenska och kinesiska kulturen.

OM jag kommer ihåg din bok så kommer jag nog läsa den med entusiasm. Den kommer nog inte handla om något jag inte redan vet om eller känner. Du hade absolut inte behövt skriva en bok, du hade kunnat snacka med nästa asiat som snackar "ren" svenska om hur det är att vara varken "blatte" eller "svenne" i Sverige.