Camino Mandarin Oriental Excelsior, Hong Kong

Vi hade sen ett tag tillbaka bokat bord på en välkänd restaurang i Hong Kong, Camino på Mandarin Oriental Excelsior som ligger i Causeway Bay.

Vi alla hade styrt upp oss. Jag hade min Acne klänning med nya accessoarer till, Raz hade köpt ny skjorta, Emil hade J Lindberg kavaj och Eton skjorta med Paul Smith machettknappar. Vi försökte ta taxi fr hotellet med det var ju rusningstid, så alla taxi var upptagna. Dessutom vill inte alla taxi ta västerländska körningar heller. Vi fick springa lite längst med Nathan Road, vi har ju redan sent ute. Tills slut fick vi tag på en taxi men snibben visste inte vart Mandarin Oriental låg. Det här skulle aldrig hända i Sthlm eller med Top cab. Men så här funkar det i HK. HK är uppdelad i två delar, ena heter Kowloon och den andra Hong Kong Island. Det finns ca 11 000 taxibilar som kör runt i HK Island och Kowloon tillsammans. Som taxichaufförer så brukar man antingen välja att bara köra Kowloon eller Hk Island. Alltså kan chaufförerna sällan båda sidorna. Nu bodde vi i Kowloonsidan så chaufförens bästa lösning var att han skulle stanna precis innan undervattenstunneln så vi kan byta bil till nån som kan andra sidan. Said and done, det gick skitbra.

Hittills har åkt jättemycket taxi. För killarna tycker att det är så gott som gratis här borta. Det var inte förrän igår som vi skaffade oss Octpuscards.

Mandarin oriental Excelsior hade definitivt inte lika spektakulär entré som den i Kuala lumpur. Inte heller hade de folk som öppnade dörrarna eller tryckte ned hissarna åt folk. Men å andra sidan är det nog dyrare att anställa folk i HK. Hovmästaren visste direkt att vi var sällskapet Larsson när vi kom. Restaurangen var ganska osexig, inte så lyxig eller stort och luftigt som jag hade tänkt mig. Servicen var bra, jag som är helt beroende av Wifi här för att kunna uppdatera FB, instagramma och blogga bad om wifi, det kostade 60kr extra.
Vi drack champagne Bilecarte (stavning?) till fördrink, rött vin till middag. Alla åt avsmakningsmenyn. Jag och Emil tog in anklevern till förrätt, sen tog jag risotto som hade färgats med bläck och hummer till medan killarna tog striploins.

Jag blev ganska besviken av maten. Det var gott men inte Wow-gott som jag hade förväntat mig. Man kan ju tycka att det ska vara lite bättre standard när vi betala 1500kr var för middagen. Men nej. Kanske beror det på att vi är i Kina, västerländsk mat är bara inte lika bra. I Sverige är ju kinamaten knappast nämnvärt bra den heller ....

Efteråt tog vi taxi till östermalmskvarteret Lan Kwai Fong där alla vita flockas för att få supa till sig. Priserna är för dyrt och drinkarna suger. Men vi gick till en vinbar och drack bra vin istället.

Semester i Hong Kong: Dag 1, redan hänt nåt som tåls att återberätta flera år fram

00.54

Ja det är sent, brukar inte ligga uppe så här sent men å andra sidan så är mitt dygnsrytm fortfarande ställd på Sverige.

Vi landade kl14.30 utan problem. Farsan kom och plockade upp oss. Jag var väldigt mån om att sova och dricka vatten ordentligt på flyget medan Emil och Rasmus söp på med öl och sprit.
Väl framme på hotellet tog vi alla varsin välförtjänt dusch innan vi drog ut för att hitta käk, det blev en snabb visit hos Yoshinoya med nudlar och gyoza. Sen blev det att handla massa öl, sprit och vin på Seven eleven för att vi inte hittade en vanlig matbutik. Vi gick tillbaka till hotellet ganska snart och medan killarna skulle börja dricka så bestämde jag mig för att ta en titt på kvarteret där vi bor (finns en marknad, barer, massa matstånd och restauranger). Jag är inte här för att supa, utan mer för att shoppa och äta massa god mat samt träffa min släkt. Så jag åkte över till mormor.

Har haft problem med att få min iPhone att funka, insåg att den är ju operatörslåst till Telenor så jag kunde inte alls använda nanokortet jag köpte ..... MEN! Briljant som jag är så frågade jag mormor ifall hon hade en gammal skitig telefon som jag kunde använda här. Nu har jag en antik Sony Ericsson som jag ringer med, och min iPhone 5 som jag surfar wifi med. Känner verkligen hur det gamla möter det nya. Att smsa på det gamla viset utan autocorrect är en konst, har saknat det.

Jag hittade inte till minibuss stationen som skulle ta mig till mormor, så det blev taxi. Kommer nog åka en hel del tror jag innan vi fixar oss var sitt octopuscard (deras motsvarighet för Access). Drog därifrån efter en halvtimme, köpte ett gammalt simkort och passade på att strosa runt i Mongkok helt själv. Inget är nytt men allt är nytt på samma gång.. Gick förut Hui Lau Shan och tänkte på Jeanette. Gick förbi SaSa och handlade massa hudvårdsprodukter bara för att det är S billigt, nu sitter jag med en ansiktsmask.

Så till det roliga!! Jag lämnade killarna ensamma i MAX 1,5h, och de var båda shitfaced när jag kom hem. Alla öl var slut, spriten med och de hade precis öppnat vinflaskan. Så jag övertalade killarna att vi skulle gå ner och äta äkta kinesisk mat runt hörnet. Blev massa klassiker. Vi kom hem, killarna lägger sig på sängarna och ska kolla på Games of thrones medan jag går in och ska tvätta av mig lite. Borta i Max 15 min och båda två har somnat in. Så what The fuck, jag fortsätter med mina rutiner och funderar över vad jag vill göra imorn. Försöker väcka Emil för att be honom ta ut sina linser, men han vaknar inte trots att jag skakar honom ganska rejält. Rasmus snarkar högt och jobbigt. Jag får äntligen liv i Emil, säger åt honom att han ska ta ut linserna medan han ger mig order på att sätta lock över stearinljusen! Vilka jävla stearinljus? Sen ska han ju gå och kissa ute o hallen också för att han är så jävla kissnödig. Försöker förklara för honom att han går fel, men uppenbarligen går han i sömnen. Han går ut och rycker i grannens dörr, jag hör hur hon skriker "VAD VILL DU?" från andra sidan. Jag fick verkligen rycka åt Emils arm med båda mina skithårt för att få honom att släppa handtaget till stackarns rum...men tror ni inte att vår dörr går igen då. "Fuck! Jag har ju nyckeln där inne och Rasmus är ju däckan!! Han kommer inte höra om jag knackar". Som tur så frågade jag Emil om han hade rumsnyckeln på sig vilket han hade. Så vi kom in igen, han uppenbarligen irriterad på mig för att jag inte "lät honom kissa ute i hallen". Fick leda honom in i toan och hoppas på att han inte kissar i handfatet...... Jag står utanför och väntar, han kommer ut vaken. Jag fick trippelkolla med honom ifall han var vaken, för nu bad han om förlåtelse...stökig kille.

Så Rasmus. Han däcka hårt på sängen med alla kläder på. Jag tog våra överkast och la dem över honom så han inte skulle frysa. En bit in i det här inlägget vänder han på sig och börjar göra konstiga ljud. Jag frågar "Rasmus ska du kräkas?", han säger nej. Han ville inte heller gå på toa. Han ville inte heller att jag skulle hämta papperskorgen ifall han behöver kräkas. Jag gör det såklart ändå. Han reste sig så småningom och gick in i toan och gjorde vad vet jag..ska in där sen. Jag hann ivf bädda till hans säng så nu har han ett täcke över sig.

Vi är tre som reser, och jag tror att jag kommer få agera surkärrigen och ordningsvakt åt båda. Hittills har jag redan varit tolk. Alla tre kan inte balla ur samtidigt i en storstad som denna, så jag som har mest connections här får vara den ansvarsfulla.
De kommer få en saftig faktura av mig när vi är hemma igen.

Nu tänkte jag gå in i toan och tvätta bort ansiktsmasken. Hoppas Rasmus inte gjort nåt äckligt där inne....


Bilder på resan kommer senare!!
Hr redan hunnit shoppa lite :D imorn ska jag träffa mina mostrar på ännu mera shopping!!!!! YEY!

Puss och kram

Influsensatider

20.16

Jag blir så ynklig när jag är sjuk, gillar det inte. Men sen måndagskväll fick jag ont i halsen, tisdagen blossade det upp och idag har jag feber.

Gick upp tidigt igår för att åka till stadsbiblioteket för att plugga inför föreläsningen och seminarium i helgen. Efter det åkte jag till jobbet, men nu har jag inte kunnat plugga på hela dagen för att jag varit utslagen. Får sitta imorgon och plugga. Som tur är har jag en av 7 böcker hemma som jag ska läsa, sen har jag redan läst en tidskrift som också tillhörde föreläsningen.

Det är roligt att få gå tillbaka till skolbänken, den här gången tänker jag inte ge upp halvvägs. Om planerna går som jag vill så kommer jag börja plugga heltid i höst eller till våren 2014. Just nu ligger fokuset på att komplettera ämnen och ta mina högskolepoäng som jag missat de gånger jag hoppat av.
Behöver komplettera med 7 ämnen. Antingen tar jag det på distans på komvux eller så pluggar jag hemma och tentar av dem mot en avgift på Åsö vuxengymnasium.

Vi får se vi får se..

Jag är inte heller vit, Svar till DNs artikel om "Hemma kan vara flera platser"

16.21

Så jag läste den här artikeln på DN idag http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/hemma-kan-vara-flera-platser
Kort och gott handlar det om en adopterad korean i en liten svensk håla som flyttar till en större håla och hans identitet hemma och i den nya staden. Hans bok "Gul utanpå" kommer ut i slutet av Januari tror jag, läs den om du inte har något bättre för dig. Jag ska göra mitt bästa att komma ihåg att läsa den.. egentligen behöver jag inte, för jag lever den redan.

Nu citerar jag hans svar på DN "Jag skrev den för att det behövs fler berättelser om hur ickevita bygger identitet i Sverige. Eftersom jag inte är vit nöjer sig inte folk med att jag är från Sölvesborg och bor i Malmö."
Mitt svar på artikeln och här kommer min berättelse.

Kära kära Patrik Lundberg, jag förstår att du som är uppväxt i Sölvesborg behövde prestera extra mycket för att passa in, om jag får gissa rätt så fanns det säkerligen inte så många gulhyade personer där förutom den lokala kina/thairestaurangen och kanske nån familj till. Att som adopterad utan att känna tillhörighet till varken ditt ursprung eller till den svenska kulturen (pga din hudfärg). Jag kan tänka mig att Sölvesborg är ett svenskt idylliskt samhälle, rätta mig gärna om jag har fel, orkar inte göra en research på något jag inte har nytta av. Var folk där lite smygfientliga mot det som inte ansågs vara normalt?? Där räknar jag allt från homosexualitet, hudfärg till klädstil.
Min point är att en liten håla som Sölvesborg med drygt 16900 invånare i jämförelse med Malmös hjärta där det bor 270131 personer (kringliggande tätort ej inräknat) kan ha att göra med din stora etnicitetschock. Det finns en stor del invandrare i Malmö har vi alla läst om (jag har faktiskt aldrig varit där). Rosengård verkar mig vara extremt exotiskt för att vara Sverige, man måste nästan göra ett besök där om man har vägarna förbi. Jag vet inte om du har märkt det men på senare år har en "vi mot dem"-mentalitet vuxit sig allt starkare bland invandrarna och behovet av att kunna identifiera sig med en grupp har aldrig varit så viktig för ens sociala status. I Stockholm har vi Östermalm bratz, Söderkisar, träningsnördarna, Lidingö, kistabor etc etc som många oftast drar hastiga slutsatser om. Här kan vi inte säga "jag bor på Riddargatan" till en söder hipster utan att få en sned nästan lite äcklad blick. Jag har själv fått höra av en random kille jag träffade ute en gång "Kommer du från Tyresö eller?" (Tyresö är en blå kommun utanför Sthlm innerstad), för att vi där pratade tydligen lite annorlunda, lite snobbigare.. wtf liksom. "Vi mot dem"-mentaliteten kan ligga till grund till det behovet av att identifiera dig med ditt ursprung andra projicerar på dig, hänger du/ni med? I södertälje finns det Syrianerna, iranierna, svennar mm. I Fittja/vårby/whatever kineserna. Kista/husby/akalla blattarna.

I Malmö måste man tillhöra en etnicitet just för att det är en stor grej där nere, tror jag. I Stockholm har vi en lite lättare syn på vart du kommer ifrån, såvida inte ute i förorten. Att folk pratar engelska med dig när du är här och fikar tycker jag du inte ska haka dig upp på. Det kan vara en ren säkerhetsåtgärd från den som serverar dig. Berätta gärna vart folk pratar engelska med dig i Stockholm, för under hela mitt liv har ingen någonsin försökt prata engelska med mig när jag är ute och beställer en latte eller köper en tröja. Det är kanske inte uppenbart men jag är kines, till utseende men vit i insidan precis som du beskriver dig själv. Fast skillnaden är att jag har både den svenska kulturen i mig och den kinesiska. Min mamma uppfostrade mig kinesiskt, medan skolan och samhället uppfostrade mig svensk. Ingen har faktiskt någonsin ifrågasatt ifall jag är svensk eller inte förrän nyligen (fyller 25 iår) när en finsk kärring oförskämt sa "du är ju inte svensk, du förstår ju dig inte på hur svenskar fungerar" när vi hade en konversation om folks beteenden. Många har alltid tagit mig för att vara adopterad eller blandras. Har inte gjort mig något alls, kanske för att jag heter Sofia. Egentligen blir jag till och med glad att folk tror att jag är adopterad, för då slipper jag alla dessa "kan inte du säga nåt på kinesiska?", idioter. Om vi går tillbaks till den finska kärringen så blev jag så ställd och stött att jag sa att jag var adopterad, hon blev lite illa till mods och försökte prata sig ur det men min uppfattning om att hon är en smygrasistisk bitch har inte ändrats.

I grund och botten tror jag bara att du valde fel stad att flytta till. Det spelar absolut ingen roll om du är adopterad, infödd eller invandrat. Sverige är ett mångkulturellt land, men städerna är inte mångkulturella. Rasism och konservatism finns kvar och visar sig ganska tydligt i många små städer/byar/hålor. Jag förstår mig inte alls på varför du släppte en bok om att vara gul på utsidan men vit på insidan när 100 tals andra i samma sits som du inte har gjort det. Är det ännu ett försök från din sida att visa att du är svensk? Jag är en banan (gul på utsidan men vit i insidan), men jag går inte runt och försöker hävda mig själv om svensk eller kinesisk. Egentligen är det ganska nice, jag får plocka godbitarna från både den svenska och kinesiska kulturen.

OM jag kommer ihåg din bok så kommer jag nog läsa den med entusiasm. Den kommer nog inte handla om något jag inte redan vet om eller känner. Du hade absolut inte behövt skriva en bok, du hade kunnat snacka med nästa asiat som snackar "ren" svenska om hur det är att vara varken "blatte" eller "svenne" i Sverige.

En helg i Göteborg

00.06

Jag har ju lite tid över från jobbet, så det har inte alls varit svårt för mig att flytta om timmar. Så två helger borta från Stockholm i rad har minsann satt sina spår.
Första helgen i Köpenhamn var kantad av god mat med god dryck. Andra helgen i Göteborg var......... stökig.

Kom fram fredagen utan några problem alls från SJs sida, vilket var en bummer för jag hade nästan hoppats på att det skulle bli försening för att F skulle jobba fram till 16.30 nån gång. Så väl framme i Centralstationen trallade jag över Nordstan och vidare till NK som var en Stor besvikelse. Utbudet var riktigt dåligt så jag gick vidare till köpcentret bredvid vars namn jag nu inte minns. Där satt jag på Espresso house och bloggade om Köpenhamn tills Chris kom förbi. Vi snackade tills han var tvungen att gå till jobbet och jag fortsatte med bloggandet tills F ringde.
Vi möttes upp på Järntorget och gick vidare för att handla grejer och alkohol till middagen. Fram tills dess var allt peachy, men sen kom the Stairway to heaven. Helvete va varm jag var när jag väl kom upp, men styrkan räckte ivf hela vägen upp utan en enda pause med packning (dock fick F ta min stora väska). Vi mötte också upp Fs roomie Daniel och hans studdybuddy Sixten.

Sixten fixade middagen, älgstek med ugnsstekta tillbehör och hemmagjord rödvinssås på Merlot. Daniel påminde mig så mycket om Malcom så jag har nu ofrivilligt börjat kalla honom Malcom. Däremot är Daniel mycket sötare och snyggare än Malcom. 
Kort och gott, efter middagen, 3 flaskor vin och ett par Gammeldansk shots så drog jag och F ut vidare till Avenyn. Glad att vi inte gick in i den första klubben för där verkade det bara finnas massa lammkött och dryga ungdomar. Vi mötte upp Fs vänner/kollegor från militären på nån sportbar som påminde om O'learys. Jag träffade några otroligt intressanta, trevliga och roliga killar. Kände mig otroligt trygg och säker bland det gänget, men vilken tjej skulle inte göra det hahaha. Ett gäng militärgrabbar och enda tjej? 

Jag minns inte riktigt hur många vi var, men vi gick vidare till Yaki-Da. 2 var för dyngraka för att komma in, och några försvann (?). Slutade med att bara jag, F, Erik och Roth kom in.
Jag räknade fram till 5 killar som raggade, det blev nästan lite som en sport. Den jobbigaste var nog en snubbe som var utklädd till en hummer som luktade rök. Han var riktigt vidrig pga stanken. Han som det var mest synd om var han som jag tog med mig upp till F och Erik. Minns inte ens vad han heter men jag dumpade honom hos killarna och drog vidare. Varför? Jag visste inte riktigt hur jag skulle bli av med honom när jag väl hade fått hans intresse så jag lät killarna fixa den biten. ÅH juste, jag träffade ju en annan supersöt kille som jag inte heller minns namnet på. Vi klickade ganska bra, mest för att vi hade samma intressen och så..

Jag var ganska packad den kvällen, eller ganska är egentligen the understatement of the year. Jag var pockyfull på en ny nivå. Framme vid baren beställde jag 3 shots och 1 drink samtidigt en man började prata med mig. Jag råkade spilla min drink på hans sällskap (en dam) 2-3ggr innan jag ens märkte nåt. F sa att han bara skratta åt mig på håll. Not cool.

Jag var grovt bakis när jag vaknade första gången, kunde inte riktigt somna om så jag kollade på Big bang istället.
Så det var en stökig och alkoholfylld dag följt av lugn och plågsam återhämtning. Jag är inte avtänd på alkohol nu, men jag ska nog inte ha en sån fylla på ett tag framöver....hoppas jag :D
 

Cafe Victor i köpenhamn

17.20

Vår planerade middag på Kokkeriet fick ju absolut inget bra slut men i sista sekunden lyckades vi fixa bord (trots att det blev sent) på en restaurang vid namn Victor. Besöket där var bättre än förväntat och jag rekommenderar varmt alla att besöka det stället. Tydligen ska de ha en mycket bra vinlista enligt E och Mario.
Har inga bilder från den kvällen men kort gott sagt, Maten var så jävla bra. Bemötandet var jättebra och trots att vi hade med oss ett barn gick det finfint! Julia tyckte att det var jätteintressant och grät inte en enda gång som Kokkeriet påpekade att hon skulle göra.

Kolla in deras hemsida!
http://www.cafevictor.dk/

Kokkeriet

21.55

Jag skriver detta inlägg efter ett långt rannsakan i mitt hjärta och jag tycker att de förtjänar det.

Så här lyder min sida av historiern.
För er som läst mitt förra och förrförra inlägg om min Köpenhamnsresa och Ida Davidsen vet redan att jag faktiskt är väldigt positiv till hela min upplevelse, men här kommer det däremot något tråkigt.

För er som tänker besöka Kokkeriet i Köpenhamn, gör det inte. Varför kanske ni undrar? För att alla inte är välkomna där.
Så här lyder historien. Emil och Mario hade med marginal mailat in till Kokkeriet och bokat bord för 4 vuxna att vi skulle komma och äta middag lördagen den 27 oktober. Vi kan ha meddelat att vi skulle ta med ett barn, eller inte. Men åtminstone när vi bad vårt hotell att bekräfta bokningen sa vi att vi var 4 vuxna och ett barn. Servitrisen som tog emot vår bekräftelse välkomnade oss med öppna armar.
När vi sen gick ut till stan för att shoppa och äta lunch får vi ett störande samtal av "the manager" av Kokkeriet, vi var nämligen inte välkomna något mer för att vi hade med oss ett spädbarn. Ja, andra gäster skulle störa sig på det så alla var dessvärre inte välkomna. Mario, Julias pappa då, reagerade starkt och drog upp exempel som att "vore transvestiter inte välkomna eller?". The manager tyckte att det var ett dåligt argument men i grund är det ett valid argument. Because, should any restaurant decline some customers because they're transgenders as well as they've brought children with them?? Hänger ni med vad jag menar (skriver denna inlägg väldigt berusad efter 3 delade flaskor vin samt Gammel dansk).
Jag, som trots trots allt inte är förälder till Julia, tyckte att det var otroligt orättvist. På en nivå kan jag fortfarande relatera till Kokkeriet. Som utan barn, och när jag betalar dyra slantar för att gå till en restaurang vill jag förmodligen inte bli störd av ett annat bord med barn. Men jag skulle ändå visa medmänsklighet och ödmjuka. Inte skulle jag be restaurangen slänga ut eller döma ut familjer med barn bara.

Så slutligen, besök inte Kokkeriet oavsett hur bra meny de har. För deras sätt att behandla gäster (alla ÄR inte välkomna) är inte värt det.
OM du är singel/sambo/gift/whatever utan barn och faktiskt uppskattar besök utan barn, skulle du uppskatta restaurangen om du skulle veta att du inte är välkommen när du en dag kommer med barn?

Just not worth it.