17.39
Ja, vart ska man börja? ända sen jag träffade Emil så har jag målat upp en bild av restaurangfolk. Visst, jag umgås med väldig många som jobbar inom krogen, runt Stureplan etc. Men att själv inte jobba inom branschen så är man ju fortfarande utanför "gänget"..
Så jag hade en "romantisk" bild över hur det är att jobba inom krogen, och nu vet jag. Det är precis så jag fått det berättat för mig och så jag tänkt mig.. Snuskigt, lojalt, stundtals riktigt jävla irriterande, ibland orättvist, jobbigt men framförallt skitroligt. Jag hade höga förväntningar om Josefina som en arbetsplats och hittills har det varit ganska bra. Jag har jättehärliga kollegor i "min" bar (galär) och alla andra är snälla. Man kom in i gänget snabbt. I början är man alltid lite försiktig, vet inte hur alla är som person och vad man bör akta sig för. Men jobbar man i stressiga förhållanden och tight ihop så lär man "känna" personers beteenden. Samma sak att man går ut efter jobbet på AW. Bästa sättet att lära känna folk och bli polare.
Har varit i jobbiga situationer med kollegor där olikheter om jobbpolicyn krockat, jobbmoral kanske det också var. Dagen därpå visste man inte riktigt ifall det var ok mellan oss eller inte. Men i den här branschen går allt i snabba puckar. Man tjafsar snabbt, stort men glömmer snabbt också. Ingen idé att älta.
Det är säsongsjobb på Josefina, alla har något vid sidan om Jossan. Vissa har jobbat där i flera säsonger, somliga är som jag, dvs rookies. I och med att arbetsplatsen är så stor och Många jobbar där finns det tydliga regler, regler som skulle göra större nytta för cheferna ifall det var nerskrivet eller satt på nån tavla.
Man brukar säga att det inte finns dumma frågor, men jobbar man på jossans så känns det ibland som om alla ens frågor är dumma. Ibland kan man dra sig från att fråga nåt, eller be nån annan göra det. Det känns som om det finns nån slags kvot per skalle för dumma frågor. Exempelvis, idag har Sofia ställt 2 dumma frågor, en tredje fråga skulle hon bli kallad för trögfattad eller få världens hatblick. Jag förstår att det kan vara frustrerande för ansvariga att svara, med tanke på att samma fråga säkert dykt upp flera gånger varje dag, säsong och år. Det är som när gästerna frågar mig vart toaletten ligger, eller vart ciggautomaten är. Ibland räcker tålamodet inte. Lite därför jag nu påpekar att reglerna eller riktlinjer borde finnas nerskrivet eller att någon slags handbok delas ut i början av säsongen som man kan kolla i när oklarheter dyker upp.
Det låter kanske hemskt det jag skriver. Men det är långt ifrån hemskt. Jag kan faktiskt säga att jag älskar att jobba på Josefina, och hoppas verkligen på att få jobba där nästa år. Det är få arbetsplatser jag varit på som haft sån bra teamkänsla. Jättemycket flirt, snuskiga skämt och ibland opassande inviter (halvt på skämt). Jag är ganska skön och kan ta distans så mig gör det inget ifall en kollega kommer bakom mig när jag står böjd och säger "fan vilken jävla tight nice rumpa du har!!". Jag har jobbat hårt för den, så mer komplimanger tack!! Eller när killkollegor frågar "när ska vi ligga då;)?", eller "jag har en liten kuk, så jag pratar tjejerna i sängs". För personer som inte kan ta den här kulturen så avråder jag hen att jobba inom krogbranschen. Jag tycker att det hela är som högstadiet fast vuxna.
Josefina är vacker, och alla som jobbar där är professionella. Gäster har kommit fram och sagt att de aldrig varit på en krog med så trevlig och hjälpsam personal. Det är chefernas förtjänst, trots allt de som rekryterar.
Så hur är gästerna då? Blandat.
Om man får vara frispråkig utan att någon ska ta åt sig så ska jag försöka beskriva klientelen.
Det är allt ifrån Ahmed från Södertälje till Oskar från Djursholm till Jean Pierre från Frankrike som besöker oss. Vi ligger bakom Nordiska museet, ovanför Junibacken och bredvid ett annat museum. Så all slags människor kommer förbi. En del tycker att det är jättedyrt, igår var den en kille som nästan skrek på mig för att två bryggkaffe kostade 78kr. Måste tillägga att då ingår det påtår.. Mitt svar till honom lät lite "Ja du... Då skulle jag passa på att dricka så mycket kaffe som möjligt om jag var du" på ett artigt sätt när han sa dryga saker om Josefina och vårt pris på kaffet. Jag vet inte riktigt vad gäster förväntar sig för priser när de kommer hit. Har själv aldrig varit på Josefina innan jag kom på arbetsintervjun. Men jag skulle faktiskt förvänta mig snarlika priser. Kanske för att jag är van att gå ut? Jag är villig att betala för mat och dryck och Emil har minsann tränat upp mig på den fronten. Det finns ett namn på dessa människor som sällan besöker krogar eller äter ute som krogmänniskor använder, namnet är "bönder". Ska inte verka nedlåtande, för det är jag absolut inte. Bara så jag fått lära mig.
Sen så finns det också riktigt trevliga människor som kanske inte alltid kan spendera massa pengar men gärna står kvar en stund och småpratar med en när det är lugnt. Sådana gäster värderar jag högt. För då är det ett ömsesidigt trevligt bemötande. Hen gör min dag bättre och jag ger hen förhoppningsvis ett bra intryck om personalen på Josefina.
Det är lätthänt att vissa blir lite väl förfriskade hos oss, en gång var det en kille som köpte shots av mig och när han betalade tyckte han att det var vansinnigt dyrt så han signerade hans kvitto genom att rita en kuk. Jag tyckte att jag hanterade situationen bra, för mitt svar var "du vet, man glömmer lätt bort trevliga personer man möter på jobbet men kommer alltid ihåg idioterna. Du kommer inte bli serverad något mer ikväll hos oss". Han sluddrade fram en ursäkt och hans vän som var nykter höll med mig och bad om ursäkt och såg till att vännen inte skulle få i sig något mer.
Ja, vi som jobbar i bar får hantera en hel del fulla, ibland otrevliga människor. Men på slutet av kvällen brukar allt vara bortglömt, det är bara de enstaka idioterna man kommer ihåg.
Igår hade jag en jättetrevlig och söt kille som handlade hos mig. Första gången kom han fram med vänner och skulle ha nåt att äta, det blev det aldrig däremot stod han och pratade lite med mig. Sa nåt i stil med att jag skulle gå till hans bord innan jag skulle stänga så han kunde få köp en macka. Pekade och påminde mig hela tiden vart han satt. En annan gång kom han fram och bara skulle dricka vatten. Just då hade jag inget så vi pratade en stund. Fick veta att han heter Niklas (tror jag....presenterade mig för många och träffade många killar igår..), pluggar i Göteborg och bor på Götaplatsen. Är från Gävle och sommarjobbar nu i Uppsala. Kom dock inte in i smådetaljer. Jag avslöja att jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR Göteborg och att jag kan hyra en övernattningslägenhet där. Jag sa väl att jag var sugen på att åka dit igen, kanske slutet av sommaren. Då tyckte han att jag skulle hyra hans lägenhet då för billigare pengar iom att den ändå står tom. Jag tyckte att det var lite konstigt att erbjuda sin lägenhet till en helt främmande person.....oh well. Tog aldrig hans nummer ändå, spelar ingen roll nu. Han sa dock till mig innan han skulle gå tillbaka till sina vänner att jag borde komma och sätta mig hos dem när jag gick av jobbet, och ta med en macka haha. Jag gick faktiskt dit utan macka efter att jag stäng men han stod och garvade med massa vänner så jag orkade inte. Drog vidare till Kolingsborg istället.
I fredags var det jättelugnt. Vid slutet av mitt pass kom det fram en man som var där ensam. Berättade om att han ägde flera It bolag, och att han och hans lillebror var miljonärer. Lillebrorsan var miljardär. Killen hade tagit patent på hur man med ögonen styr musknappen på en skärm..jaja.
Han var sjukt på och frågade hela tiden vad VI skulle göra när jag slutade jobbet. Jag sa flera gånger att jag inte kommer att gå ut för att jag var fattig. Inget bra argument sa han, för han har ju råd att betala för mig. Sen efter flera försök till att bjuda ut mig så gick jag med på det. Mest för att syna honom.. Jag hatar när folk skryter på det sättet. Mytoman eller inte, vi får se på tisdag. Kommer aldrig att hända nåt. Han är 35år, 3 eller 4 barn (jag hatar barn) och inte alls min typ. Nån annan kan ta honom.
En annan rik medelåldersgubbe kom fram till mig en gång och sa att jag gav sån himla professionell service och känsla, så pass att han bjöd ner mig till hans båt nere vid hamnen. Han sa "kom förbi nån gång så bjuder jag på en coca cola, båten heter blablablabla...". Min första reaktion i huvudet var "hur fan gammal tror han att jag är? 12år? En coca cola, ska han stoltsera med att han har en båt och vill att jag ska komma förbi får han erbjuda nåt bättre än läsk..", allt jag sa var "Gud va trevligt! Nån gång!".. Jag har inte hört nån annan kollega fått sådana inbjudningar nån gång, ska höra runt lite imorn.. Påminde mig lite om den gången jag jobbade på läkarkongressen på Älvsjömässan då en läkare frågade ifall jag var intresserad av att gifta mig med en läkare.........
Det är gästerna (ett litet utdrag av alla jag mött hittills) som besöker Josefina.
